Med tåget till norska fjäll och fjordar

I norska Vestlandet finns allt du kan önska dig av Norge: höga berg, turkost glittrande fjordvatten, glaciärer och det salta havet. För svenskar kan resan kännas lång, men då missar man att upplevelsen startar på tåget. Från Oslo går resan till Åndalsnes längs Dovrebanen och Raumabanen, en tågsträckning som av Lonely Planet har utnämnts till en av världens vackraste.

Resereportage för SJ: sj.se/reseinspiration
Full produktion, från ide till leverans av text och bild.

Vi väljer att stanna en natt i Oslo för att få se staden, men kommer du från Stockholm matchar tågtiderna för den som direkt vill vidare. Från Oslo till Åndalsnes är det drygt fem timmar och från tågfönstret kommer du att se fjordar, bergstoppar och vattenfall. I dalsänkorna betar djur och på hustaken växer det blommor. Det är som ett sagornas Norge samlat i en enda bild. De sista 114 kilometerna längs Raumabanen går förbi sevärdheter som järnvägsbron Kyllingbron, genom Romsdalen och vildmarken i Reinheimens nationalpark.

I Åndalsnes finns möjlighet att hyra bil från exempelvis Hertz och sedan är det bara att bege sig vidare. Det fina med den här delen av Norge är att det är svårt att välja fel väg – det kommer att vara vackert vart du än tar dig.

Vi är två vuxna och två barn och de flesta nätterna sover vi i tält. Vi följer slingervägar som ena stunden leder upp i molnen – barnen får kliva ur och kasta snöboll! – för att sedan ta oss ned i en stilla och ljummen dal. Mer ofta än sällan får vi stanna för får eller kor som har slagit sig till ro på vägen. Även på de allra mest hänförande platser hittar vi små campingplatser, belägna helt inpå naturen. Vid Lovatnet slår vi upp tältet vid vattenbrynet. Knappt hundra meter bort forsar smältvatten från en glaciär ned i det isande klara vattnet. Det är sol och vi badar trots att vattentemperaturen bara precis har passerat 13 grader.

På morgonen steker vi pannkakor. Efter frukost tar vi Loen Skylift till toppen av berget Hoven, 1011 m ö h. I öster ser vi Lovatnet, i söder Jostedalsbreen, Europas största fastlandsglaciär. Nordfjorden slingrar sig mot Stryn i väster.

Vår resa fortsätter till Bremanger, ofta omtalat som Lilla Lofoten. När vi rullar ner i Iglandsvik är vattnet saltare och fiskarstugorna radar upp sig i hamnen. Bröderna Trond och Jon-Roar möter upp oss på kajen. De berättar att själva huset Reidarbua flyttades från Fanøy till Iglandsvik, där det står idag, år 1928. Än idag brukas bua som bas för fiskare och nedervåningen av huset utgörs av fiskebodar. När du bor här befinner du dig i en levande fiskeverksamhet, precis intill fjorden.

En trappa upp ligger Reidarbuas podd-avdelning. Det är ett hostel där du delar kök, badrum och gemensamma ytor och får möjlighet att lära känna andra resenärer. Skillnaden är att du sover i en egen liten sjöbod! Högst upp i huset finns två stora, moderna lägenheter. På kajen står en food truck, Vivis matglede. Hon lagar Fish’n chips och fisksoppa åt oss. 

Gästfriheten på Reidarbua är stor och barnen bjuds in att hjälpa till med arbetet på bryggan. I verkstaden får den yngsta en enkel träbåt byggd åt sig.

På eftermiddagen tar Trond och Jon-Roar oss med på en båttur. Vi ser örn, säl, lunnefågel – och bergsgetter. Krabburarna töms i hinkar och vår dotter kastar tillbaka de minsta, och de sjöstjärnor som råkat komma med. Väl iland samlas familjerna på stranden och vatten kokas i en stor panna på klipphällen. Ibland är enkelhet den största lyxen, som bröd, majonnäs och nykokt krabba.

Grotlesanden är en av Norges finaste stränder. Sanden är len och kritvit och just idag är vattnet stilla, trots att vi simmar i Atlanten. Barnen letar efter stenar och snäckor och kommer tillbaka med stora skal från kammusslor. Grotlesanden är också startpunkt för vår vandring upp till Veten, 527 möh. Turen är 5 km i vardera sträckningen och bjuder på en vacker utsikt över både strand och horisont.

På andra sidan fjället ligger Vetvika, med sitt otillgängliga läge en ännu större pärla. För de som är uppväxta på Bremangerlandet har Vetvika en särskild plats i hjärtat, som mål för familjens badutflykter om somrarna. Till Vetvika kan du komma sjövägen, men det är egentligen för enkelt. Vill du verkligen uppleva platsen går du till fots över fjället tills du når den vita stranden nedanför de branta, svarta bergväggarna. I Vetvika finns idag tre hus och en gravplats med nio gravar. De sista bofasta lämnade 1951 och det är hisnande att försöka föreställa sig livet på en väderutsatt och väglös plats som denna, några månader om året avskuren från resten av ön av vinterstormar och snö.

20 minuter från Iglandsvik, på ön Frøya, ligger fiskebyn Kalvåg. Nu befinner vi oss ytterst i havsbandet och en av attraktionerna är ”storm watching”. Inte långt härifrån ligger stormhyttan Dosabu. Stugan är byggd på kanten av klippväggen med panoramautsikt över havet. Förutom att uppleva naturens krafter kan du ha tur att se havsörn.

Orten Kalvåg är annars känd för Knutholmen. Knutholmen är inget vanligt hotell utan mer som ett litet samhälle i sig. Här finns hela 250 sängplatser inrymda i både historiska och moderna sjöhus. I restaurangen möter vi Svein Inge som låter barnen titta på fiskarna i tanken, de som på menyn heter Dagens fångst. Att vandra runt i hamnen och äta glass (restaurangen har mjukglass med en imponerande buffé av strössel!) är en aktivitet i sig.  

På eftermiddagen hyr vi kajaker och paddlar ut i viken, vidare ut i skärgården. Väl tillbaka väntar pizza på bryggan intill bastun. Kvällsutflykten går till fyren Nesje. Här går solnedgången rakt ned i havet.

Från Bremanger reser vi vidare till Gloppen. På sydsidan av Gloppefjorden, på gården Sjøa, ligger Stall Rygg. Här driver Morten och Lise tillsammans med sina tre barn ett stall. De erbjuder både klassisk turridning och utflykter med häst och vagn.

En traditionell norsk støl, eller støyl, är ungefär detsamma som den svenska fäboden. Ofta kunde man åka från gården till stølen och tillbaka igen på en dag, och en gårdsägare kunde komma dit både morgon och kväll för att mjölka. Familjen Rygg har sin støl i Traudalen, 15 minuter från gården. Huset på fäbodvallen går att hyra och erbjuder en resa tillbaka i tiden. Den som är ridvan kan ta sig hit på hästryggen. Det finns ingen el, och vi hämtar vatten från floden. Getter betar vid våra fötter när vi dricker morgonkaffe på trappen.

På andra sidan fjorden, väl dolda i naturen på bergssidan, ligger Engeset treehytter. Med sina stora glasfönster är utsikten över viken storslagen. Det gör inget att vädret är sämre, det räcker fint att sitta i sängen och se på molnen som rör sig över himlen. Om du reser med barn kan ni ta promenaden bort till Trivselskogen. Här går vandringslederna genom Kärleksskogen, pyntad med hjärtan av pärlplattor, förbi magiska djur och fram till ett vattenfall. Barnen spelar Lys-Lotto och letar efter de 20 självlysande djur som gömt sig i naturen. 

I Bremanger fick vi veta att världens godaste jordgubbar finns i Gloppen. När regnet öser ned tar vi skydd på Våffleriet och äter jordgubbar med glass och chokladsås. Den som vill åka på en utflykt kan bege sig till Gloppen Skulpturpark i Byrkjelo. Och är du ändå där kan du kika in på Bakar-Jon, bageri och butik, och köpa en ask med havrekakor.

På vägen tillbaka till tåget passerar vi Geirangerfjorden. Uppsatt på UNESCOS världsarvslista är den en av Norges stora sevärdheter, vilket gör det tätt mellan turistbussar och färjor, åtminstone under högsäsong. Här sluttar berget brant ner i det glittrande vattnet och på bergstopparna ligger snö. Den branta Ørnevegen leder upp till utsiktspunkten Ørnesvingen, varifrån du kan se fjorden ovanifrån. Sista etappen av resan går via Trollstigen, en 106 km lång vägsträcka med 11 hårnålskurvor. Ingenjörer och vägarbetare arbetade i åtta år för att överhuvudtaget göra det möjligt att köra upp för de branta sluttningarna och vägen öppnades av kung Håkon VII 1936. Innan du är tillbaka i Åndalsnes kommer du att ha passerat flera berg på över 1000 meter – bergstopparna heter Kungen, Drottningen och Biskopen, och vattenfallet Stigfossen med sina flera hundra meters fallhöjd.